Loopantenner

Loopantenner – sammanställt av Jonny Augustsson

Tidigare publicering:

1993 ”Vi granskar Loopen”, utgiven av Malmö Kortvågsklubb.
1997 Eter-Aktuellt.

Jag vill också tillägga att jag är en typisk amatörteletekniker, och har insamlat och hopställt den information som andra givit och som jag blandat med den jag själv klurat ut.

Loop

Trots allt, så är loopen inte en helt okänslig tingest, det krävs lite matematik för att lyckas, men det behövs ingen miniräknare med nio decimaler, överslagsräkning duger gott. Jag kommer ändå att ha med lite formler och beräkningsmetoder som gäller för små spolar, så med lite slughet kan de överföras även på större spolar. Jag kommer även att ha med lite tips och intressanta infallsvinklar. För er med brännskador på tummen och pekfingern kommer även ett par intressanta byggprojekt att visas.

Nu är det ju naturligtvis så att det finns de dem som hävdar att de inte kan sätta ihop små elektroniska byggen, men den som aldrig försöker kommer alltid att kunna hävda att denne inte kan!

I dagens elektriska värld, så är en lägenhet rena djungeln full av störningskällor som gör sig hörbara på radiobanden. Enkla ting som TV-apparater, kylskåp, videon, tvättmaskiner etc etc. Ibland kan man jorda och störa av, ibland inte. En ferritannten får det m.a.o. inte lätt och skall kunna lyssna på mellanvåg, utan att behöva dra minst 200 meter långa antenner, krävs ett bra substitut. Ett oöverträffat sådant är loopantennen. Med möjligheten att kunna pejla in den önskade stationen och därmed radera icke önskvärda stationer, vad finns som är bättre och framförallt enklare?

Uppbyggnad

För att bygga en bra loop krävs en ganska liten arbetsinsats, både i tid och pengar. Om den sen skall passa i möblerade rum så bör man nog lägga ner lite extra arbete. En bra loop börjar med en sida om 0.5 meter, men ju större desto bättre. Ett standardiserat mått har blivit en diameter på en meter, och de flesta tester görs ofta med en sådan loop som referens.

De två saker som är viktigast att tänka på när man bygger sin loop är att den skall få plats i närheten av radion och att man skall kunna luta den ca 15° framåt och bakåt utan att den välter eller krossar Ming-porslinet.

Vad som åtgår materialmässigt är för en enmetersloop ca 30 meter lackerad koppartråd, ca 0.3-0.4 mm diameter samt en 500 pF luftspaltad vridkondensator.

Försök inte med att sätta in en modern liten kondensator med glimmer eller plast som dielektrikum, utan en rejäl tingest som ofta återfinns i gamla radioapparater. De bilder som förekommer på en loop i denna artikel är min egen, den saknar möjlighet att kunna lutas, men som händig loop-konstruktör löser du säkert detta mycket enkla problem på ett smidigt sätt.

Duger inte ferriten?

Till att börja med, vad är egentligen en ferritantenn?

Ferrit kommer från det glada latinska Ferro som betyder järn, och förenklat blir det en spole på en järnkärna. Normalt brukar järnkärnan vara magnetisk, och det kan bero på att man valt en järnvariant som kallas magnetit som är svagt magnetiskt. Detta har till fördel att spolens godhetstal (Q) förhöjs till samma som för en loop.

Vad skiljer då en vanlig ferritantenn / spole från en loop? Det vore ju mycket smidigare att ha en liten spole upphängd över mottagaren än en 1 x 1 meter stor tingest som kan få vilket äktenskap som helst i gungning. Faktum är att grundprincipen är densamma, men ferritantennen, vars spole med hjälp av järnkärnan har fått ett förhöjt Q-värde, har inte det omfång som krävs för att plocka upp svaga signaler och selektivt ta fram dem i sin helhet. De signaler som går in i mottagaren är av en ganska dålig kvalitet, och med efterföljande förstärkning har vi ett härligt hopkok av både skräp och stationsljud. Ferritantennen har precis som sin kollega loopen en mycket god riktverkan och raderar effektivt bort oönskade signaler. Nackdelen är att stationerna inte får ligga för långt bort eller vara alltför svaga.

Det som gör att du kan lyssna till många stationer på mellanvåg med din lilla portabla radio är just förstärkaren och filtren efter ferritantennen. Förstärkaren har till uppgift att förstärka signalen kanske 100 gånger och filtret tar bort det ”ljud” som radion anser ligga utanför det som du kallar radiosignal.

Hur fungerar nu loopen som enskild enhet?

Tänk dig att du tar en tjock tråd (1) och gör en ögla av den (2), nu har du en spole med ett varv. Tänk dig nu att du har en sändare rakt framför dig. Placera nu öglan så att du tittar genom hålet mot sändaren(3). Den inkommande signalen kommer att träffa båda sidorna av öglan. Den spänning som uppstår när radiovågen träffar ledaren (inducerad spänning) kommer att vara identisk på båda sidorna, m a o kan man säga att där du håller vänsterhanden kommer det att finnas en positiv spänning och i din högra hand en negativ.

Dessa två inducerade spänningar är lika och jobbar mot varandra.

1.Vhögersida – Vvänstersida = 0

dvs mottagningen är noll. Detta är alltså fullständig nollning. Vrid nu din loop 90 grader så att tråden ligger an mot din näsa och pekar mot sändaren.

Signalen träffar den första tråden och strax efter den andra.

Som bekant kan ju radiovågen jämföras med en sinus eller cosinus kurva (jag hoppas att ni minns detta från skolan!). Och vad som händer nu är att vi får en fasförskjutning dvs den vågtyp som radiovågen uppträder som, kommer att ha olika amplitudhöjd vid träffen av ledarna och då kommer följdaktligen även den spänning som bildas (induceras) att ha olika styrka (potential) och när vi gjort subtraktionen Vhögersida – Vvänstersida kommer vi att finna att det finns en spänning kvar, och det är den som våran radiomottagare sedan får jobba vidare med. Detta motsvarar maximalt upptagande.

Lutar vi sedan våran loop maximalt 15 grader i sidled får vi ytterligare möjlighet att nolla ut en icke önskvärd station genom att man så att säga ökar djupet på nollpunkten. Har du två stationer framifrån som ligger inom det breda upptagningsfältet hos loopen kan du enkelt genom att böja den antingen framåt eller bakåt, minska signalstyrkan hos den andra stationen. Lutar du loopen mer än 15° så minskar loopens selektivitet (funktion som loop snarare sagt). Tänker vi oss ytterlighetspositionen, dvs horisontellt, så försvinner nollan helt och vi har erhållit en torkvinda med allmänna antennegenskaper

En loop tillsammans med sin kondensator kan jämföras med en vanlig svängningskrets. Dvs en spole och en kondensator som är paralellkopplade.

När vi ändrar kondensatorns konduktivitet så ändrar vi svängningskretsens resonansfrekvens, dvs den frekvens som kretsen tycker bäst om. Denna krets styr både mottagningen i radioapparater och utsändningen i sändarna.

Induktans

Det är lite svårt att räkna ut vilken induktans en loop har, för det är så många saker som spelar in. Dels har vi loopen som spole, sen p.g.a. att den är så stor så får vi även ett tillskott i form av induktans i enskild ledare, men mer om det i formlerna. Men låt oss säga att den ligger runt 100 mikrohenry. Det är ingen direkt vare sig över eller underdrift, men bara för att få ett tal. Att tillverka en liten luftlindad spole med diametern 1 cm som håller 100 mikroH är inga större problem, så varför inte tillverka en liten spole med 100 mikrohenry och använda den som loop?

Vi tänker oss en mycket liten loop, sidan är just 1 cm. Radiovågen som kommer in och träffar Vhögersida och sedan Vvänstersida kommer att ändras så ytterst lite i våghöjd (amplitud), så att subtraktionen Vhögersida – Vvänstersida kommer i stort sett att bli noll. Med detta som grund för vårt resonemang borde därför loopens över och undersida vara något längre än bredsidorna.

En loop som har en bredsida på en meter och långsida på två meter torde ju teoretiskt sett vara dubbelt så bra. Ja och nej, naturligtvis kommer amplitudskillnaden att bli större, men loopens spolverkan kommer att avta när den intar sin form som elips.

Maximal upptagning

När det gäller att ta emot signaler så följer loopen den så kallade cosinus lagen, och sätter vi inkommande antennsignal till loopen= V och den maximalt möjliga signalen till Vmax så blir formeln:

2.V = Vmax · cos A

där A är vinkeln mellan stationens sändare och det håll som din loops trådsida pekar åt. Med hjälp av denna formel så får man fram den, när det gäller loopar, så välbekanta åttan där vi har ingen upptagning i midjan och maximal längst ut på ringarna.

Dvs pekar du din loop mot sändaren (trådarna pekar mot sändaren) har du 100% mottagning, vrider du den 45° så har du bara 50% och vrider du den till 90° (din näsa vilar i kryssets mittpunkt och du tittar rakt igenom loopen) så har du total nollning av stationen. Detta är bara en teoretisk fingervisning för om du betraktar modellen så ser du att åttan är nästan lika stor runt om i ytterändarna och så förfaller det med loopar också, du har en skarp nollning och en bred max-mottagning. Att vi använder oss av loopantenner är ju just för att kunna ta bort ej önskvärda stationer. Att bestämma riktningen med hjälp av en loop går, men kräver mycket skarp max-punkt. En normalt tillverkad loop som den ovan kan inte bestämma en exakt vinkel mot en station, endast ge en uppfattning.

Signalavtappning

Det finns i princip två sätt att leda av signalen från loopen, antingen så lägger vi på ett induktansvarv och tillverkar en transformator, eller så tar vi in signalen via en förstärkare. För och nackdelar? Tja, med förstärkaren får du en bättre signal, men det blir ju genast lite dyrare.

Vad vi gör i det första fallet är alltså att lägga ett varv till av koppartråd i mitten av våran loop, det blir det fjärde varvet m a o om du gör en vanlig kryssloop med en meters sida. Härigenom har vi då skapat en transformator med förhållandet 7:1 vilket menas att signalen växlas ner för att bättre matcha mottagarens impedans. 7:1 står för förhållandet mellan trådarna, loopen har sju varv (primära lindningen) och avledningen ett varv (sekundära lindningen).

Skall vi låta loopens upptagna signal förstärkas, använder vi oss av en DMA (Differntial Matching Amplifier) och låter loopens start och slutände gå till DMA-n direkt via kondensatorn. Dvs vi kopplar på DMA-n direkt över resonanskretsen. Man kan också välja att sätta en rak förstärkare efter kondensatorn och endast förstärka ingångssignalen.

Piken (max) hos loopen blir avsevärt större om man har en DMA, men nollningen blir densamma med eller utan DMA.

Naturligtvis blir störningarna större om du har en förstärkare påkopplad. Bor du i ett område med mycket störningar så rekommenderas att inte använda någon form av förstärkning. Att koppla på filter kan i vissa fall hjälpa, men filter tar tyvärr ingen hänsyn till vad det är man lyssnar på.

För att sedan leda signalen den korta biten från loopen till mottagaren så finns det tydligen två uppfattningar. En säger att det skall vara koaxialkabel och andra säger bandkabel. Här finns inget att diskutera, vill du ha en störningsfri anslutning skall du ha en bandkabel. Denna ansluter du till radions dipol- anslutning och finns ingen sådan så blir det antenn-jord anslutningarna som får gälla. Du använder dig av en 300 ohms bandkabel som du ansluter direkt till radion och inte via någon form av avstämningsenhet / anpassare. Skälet till varför man skall ha bandkabel och inte koaxial är p.g.a. att om du ansluter en bandkabel till dipolingången så kommer den signal som bandkabel plockar upp att raderas automatiskt p.g.a. att båda ledarna tar upp lika mycket och när de kommer in i mottagaren så har de motsatt riktning dvs (-V) + (V) = 0, kvar blir bara loopens signal. En koaxialkabel är uppbygd i minst två lager, det innersta är en tunn kopparledare och den yttre ett stort nät kallat skärm. Tittar vi på mantelarean, dvs den yta som varje lager upptar, så ser vi att skärmen är flera gånger större i yta än vad inneledaren är, detta gör att Vskärm – Vledare inte kommer att bli lika med noll, vi har en restsignal och en störningskälla.

Ett alternativ med koaxialkabel är att man låter båda sidorna få sin egen koaxial, och ”jordar” skärmarna till radions fiktiva jord. Ty det är ju så att bandkabel inte är så vidare känt längre.

Inledningsvis här sa jag den korta biten, naturligtvis skall man inte utmana ödet, utan vi låter bandkabeln vara så kort som möjligt för att inte den skall ta upp för mycket störningar. Jag har i ett enskilt fall hört talas om att loopen skall placeras högt, gärna på taket. När det gäller en ordinär mellanvågsloop så behöver den inte något jättesignal in, utan den skall stå i närheten av din radio.

Magnetiska loopar kan dock med fördel placeras högt eller utomhus, ty dessa är inte riktigt lika känsliga på riktningen som en box eller tavel-loop.

Sen var det ju det här med bandbredd, loopens egna bredd är ju inget bekymmer, det är ju bara att slänga ut soffan så får den plats, men en 1 x 1 meters loop med sju varv täcker ungefär 540 till 1650 kHz, skall du öka detta blir du tvungen att plocka av ett helt varv. Just det, för att få loopen att gå högre i frekvens, så får du plocka av ett varv, skulle du t.ex. ta av endast ett halvt varv, så kommer våran nollningspunkt att ändras, så detta skall via försöka att undvika.

Tar vi av ett varv, så har nu loopen sex varv och täcker nu kanske 600 till 2000 kHz. För att slippa plocka av tråd kan man underst på loopen slipa av lacken på koppartrådarna och förtenna dessa, därefter löder man fast en tråd från starttråden och sätter en krokodilklämma på den. Genom att flytta krokodilen kan man därför ”koppla” av ett antal trådar. Alternativet, som är något besvärligare, är att öka på kondensatorn, genom att du ger mer kapasitans. Detta kan du göra genom att försöka med en 220 pF kondensator som du kopplar in parallellt över trimkondensatorn (start och slutändan på loopen), nu har du också full täckning, och med en liten brytare mellan den fasta kondensatorn och trimkondensatorn så täcker du mellanvågen i två steg. Då 500 pF trimkondensatorer kan vara svåra att få tag i så går det naturligtvis bra med en 330 pF med dubbelgång ,dvs två stycken 330 pF kondensatorer på samma stomme som du enkelt parallellkopplar och får ut upp till 660 pF på.

Försök inte med moderna glimmerkondensatorer om du inte bygger in bygget ordentligt och ser till att du inte kommer att påverka kondensatorn när du trimmar din loop.

Antalet varv styr det övre slutet hos loopen, går den inte tillräckligt högt så minska antalet varv, är problemet det motsatta så öka antalet varv. När det gäller den andra ändan av bandet så är det kondensatorn som styr, kommer du inte tillräckligt lågt så får du öka kapasitansen eller minska den om loopen dyker för lågt. (går för långt ner i bandet)

När du trimmar in din loop så börjar du med att ställa in den för den högre frekvensen och sen trimmar du in den för den lägre frekvensen med hjälp av kondensatorn och diverse fasta kondensatorer från ungefär 15 pF till 220 pF, allt beroende på krav hos dig kräsna DX-are.

Ett tredje alternativ är att koppla in små spolar i serie med loopen, dvs mellan kondensatorn och starttråden. Nollningen blir något försämrad, men inte tillräckligt för att det skall märkas ordentligt. Jag skulle gissa att en spole på mellan 2.5 – 5 mH kan vara tillräckligt att börja med.

Sen går det ju att göra loopen större också.

Vad skall du då ha för typ av antenntråd?

Själv har jag en 0.4 mm koppartråd med plastisolering (lackad) men naturligtvis skall du inte springa benen av dig för att du inte hittar den typ av tråd som finns angiven i den ritning som du försöker följa. Tänk bara på att den inte får vara för tjock och inte för tunn då den lätt går av. Ståltråd då? Ja, får du inte tag i något annat så kan du försöka med det, men du får inte riktigt samma spänst i spolen som med koppartråd. Q-värdet som tidigare nämnts blir heller inte lika bra då järn har sämre ledningsförmåga än koppar. En perfekt loop borde vara gjord av silvertråd, eller försilvrad koppartråd.

En koppartråd som varit ihoprullad kan du få rak genom att spänna upp den, men en ståltråd kan vara något mer besvärlig.

Tänk på att ju grövre tråd du har desto högre Q-värde på loopen.

Det är nämligen inte hela tråden som används utan endast ytterdelen, och ju större mantelarea vi har och ju lättare elektronerna springer i detta skikt, dessto bättre signal får vi.

Jag har sett en del loopar med ”tvättlina” som antenntråd, ägarna till dessa har klagat på sina loopar, därför rekommenderar jag inte att ni skall använda så kallad flerledare som tråd. Vi får då en massa trådar som influerar på varandra, försök att få tag i lackad enledare.

Är storleken avgörande?

Är då storleken avgörande? Kan man ha olika storlekar? Måste den vara 1×1 meter? Upptagningsförmågan hos en loop är beroende av två faktorer;

Antalet varv och arean.

Vi gör ett antagande, antag att en signal har spänningen 1 volt (bra signal det!) och din loop har ett varv. Vid maximal upptagning får mottagaren ca 1 volt (förluster på vägen), har du två varv så adderas spänningarna och mottagaren får plötsligt 2 volt att jobba med.

En loop med sju varv har alltså en förstärkning på sju gånger jämfört med en loop med ett varv. Du kan jämföra två olika loopar med hjälp av formeln A x n (arean gånger antalet varv).

Den vanliga loopen har en yta om ca 1 kvadratmeter och har sju varv,

3.An= 1 x 7 = 7.

Tar vi nu en loop med sidan 0.5 meter och hänger på 14 varv så får vi arean till 0.25 m2 och n=14 vilket ger

4.An = 0.25 x 14 = 3.5.

Dividerar vi nu de två resultaten (7 / 3.5) så ser vi att 1×1 loopen har dubbelt så bra upptagnings-förmåga. För att få samma resultat så ser vi att det krävs 28 varv med tråd, och det blir nästan mer klumpigt än en 1×1 meters loop.

Men, och det tåls att betona, om vi byter loopen mot en 0,5 x 0,5m så klarar vi oss med 11 varv och samma 500pF kondensator, för att ha en loop som täcker samma bandbredd. Fast An blir bara 2.75.

Naturligtvis finns det även andra utseenden på denna kära antenn, och tack vare dessa så kan man kanske kalla loopen för allemansantenn. För att klara av utrymmesbekymmerna så kan jag trösta med att en loop får nästan se ut hur som helst bara den är symmetrisk, dvs rund, rektangulär, oktaeder eller t o m rektangulär. En del amerikanska DX-are använder en triangelformad loop med kort bas och hög spets, denna kallas Delta loopen. De finns också de som använder en diamantformad loop där alla trådarna går i samma plan, dvs man har borrat hål in mot centrum på loopen och däri trätt trådarna. Ett intressant sätt att utnyttja loopens möjligheter på.

Spiral loopen använder samma princip med tråddragningen och dess stomme liknar vår egen korslagda-träpinnar-loop som vi använder.

Men som komplement till din wire-antenn räcker det gott med den fyrkantiga loopen. Skall det nu vara en box eller tavel-loop? Ja, även här är det en smaksak, generellt sett är tavel-loopen något bättre praktiskt sett där alla trådarna går i samma plan, dvs står vi och tittar bakom en av trådarna, så ser vi bara de, de andra ligger bakom. Signalupptagningen är också något bättre, och den är också lättare att luta på än kollegan boxloopen. Men det är inte någon stor procentuell förbättring, så gör vad du anser dig vara enklast. Det finns möjlighet att gjuta in sin tavelloop i t.ex. epoxi, men tänk då på att epoxi är ett helt annat dielektrikum än luft, så loopens max-värde kommer att sjunka med ca 200-300 kHz.

Det är viktigt att mottagare och loop är i balans, om inte kommer kretsen att komma i självsvängning släcka ut alla signaler.

Beräkningar

Det är väldigt svårt att exakt bestämma induktansen hos en loop.

Man kan göra en ungefärlig beräkning eller så bestämmer man den empiriskt dvs man ställer in en frekvens ex 1000 kHz. Därefter ställer man in loopen i resonans så att man har toppvärde på hörbarheten, sen mäter man konduktansen hos kondensatorn och med hjälp av formeln: f= 1/ (2 x p x roten ur (L x C)) kan man beräkna L (Henry). Omgjord blir formeln:

5……………L = (1 / f ·2 · p )2 / C

där f anges i Hz och C i Farad. L ges i Henry.

Vill man beräkna sin loop mer på en höft kan man bruka följande formel som är hämtad ur ELFA-katalogen:

6……………L = (0.08 · d2 · n2) / (3 · d + 9 · l)

d= diametern i cm, n är antalet varv och l är spolens längd. L ges i mikrohenry

Formel nummer sex är till för att man skall få en uppskattning om loopens induktans. För att mer noggrant beräkna sin spole krävs diagram för konstantvärden. Formel nummer sju behöver därför samköras med spoldiagrammet. I figuren under ser du hur du skall mäta på din loop (spole).

7……………L = n2 · dsm · K

7.1………….F1= c / dsm

7.2………….F2= b / dsm

alla värden anges i cm och L ges i mikrohenry (mikrohenry).

Observera att när du kommer upp i dimension på spolen, alla beräkningar är normalt gjorda för spolar med en diameter på ca 10mm, så tillkommer även induktans i ledaren. Dvs förutom den spolinduktans du har, så kommer varje ledare (antenntråd) att bistå med lite extra induktans och därigenom höja värdet lite ytterligare.

Formeln för induktansen i en rak tråd är följande:

4……………L = 0.002 · l ·( ln (4 x l / d)-x)

med längden (l) och diametern (d) i cm får vi L i mikrohenry.

x är 1 vid hög frekvens och 0.75 vid låg frekvens. Vid mellanvåg torde den ligga runt 0.85. Beräknar vi nu en tråd i den beskrivna loopen så ser vi att den bidrager med ca 2 mikrohenry. En loop består av 28 stycken sådana sidor. Därför kan vi inte få fram något exakt värde på loopen utan kanske ett värde som ligger något i underkant. Beräknar du således din loop enligt ovan förekommande formler och får den till 136.3 mikrihenry, så är nog ett värde runt 200 mikrohenry ett mer korrekt resultat.

Sluttips

För att öka skarpheten på antennen så finns den möjligheten också.

Man s.a.s ökar Q-värdet på loopen. Detta görs med hjälp av en potentiometer (vridmotstånd) som kopplas in parallellt över looplindningen. Dvs de två tåtar som du har kopplat till kondensatorn. Vridkondensatorn skall sitta kvar.

Att tänka på är att vridmotståndet måste ha en position med noll ohm. Ifall du vill ta bort funktionen. Det är speciellt i ytterändarna av bandbredden som du märker av funktionen.

När det gäller DMA förstärkare och raka förstärkare så finns det en uppsjö att välja ur. Den som saluförs genom DX-Köp använder jag själv, och jag vet att det finns flera andra i DX-sverige som använder den. Den täcker från LF till ca 10 MHz. Naturligtvis finns det andra som ligger i samma klass och jag kommer i slutet att visa ett kopplingsschema på en DMA och en på en rak förstärkare.

Kan man koppla ihop en portabel transistorradio och en loop?

Naturligtvis kan man det, även om ingång för utomstående antenner saknas. Enklast är att ställa radion i mitten av loopen eller vid sidan om så att loopens trådar går parallellt med ferrit-antennens vindning. Finner du detta för enkelt så kan du dra två varv med tråd runt radion, parallellt med ferritens vindning, och kopplar in induktansvarvet på dessa varv. Du kan också öppna radion och linda två varv på ferritantennen. Då får du först isolera ferrit-antennen med ex. tejp.

Sen leder du ut tåtarna genom två hål på baksidan.

Detta var lite smått och gott om våran kära loopantenn. Naturligtvis finns det inget som går upp mot en riktig antenn (långwire eller bäver) när det gäller mellanvåg, men man får göra det bästa av situationen när utrymmena är begränsade. En estetiskt tilltalande antenn kan säkert uppfylla andra funktioner hos omgivningen än bara signalfångning.

Lycka till med din loop, och när du läst ända hit är jag säker på att du ser denna klumpiga tingest med helt andra ögon.

Bygg en boxloop

Du behöver två stycken brädbitar som är ca 1414 x 80 x 20 mm

(l x b x h). Sen gäller det att du sågar riktigt så att de två bitarna passar in i varandra på mitten. Enklast gör du detta genom att såga in 40 mm på mitten av varje träbit. Spårbredden skall vara 20 mm. Därefter stryker du lim på insidan av sågspåret och trycker ihop bitarna. Du skall nu ha ett kryss.

Innan du gör detta sågar du först ut spåren för koppartråden. Lägg båda träbitarna ovanpå varandra, och fäst med tving el dyl. Så får du jämna spår. Det skall vara 10-12 mm mellan spåren. Såga in ca 2-3 mm. Tag sen en tjockare träbit och gör en triangelformad passbit som passar under loopen i kryssvinkeln. I denna triangelbit borrar du ett hål som en lämplig rundstav passar i.

Lämplig diameter är 20-25 mm. Längden är inte kritisk, tänk bara på att blir den för lång blir det lätt vingligt. Minsta längd är dock 600 mm.

Plattan under tillverkar du på något trevligt sätt. Tänk på att den antingen skall vara tung eller ha en stor yta för att loopen skall stå stadigt. När du skall placera elektronik och andra ting så kan du antingen ha dem på ovansidan av plattan eller så gör du plattan tillräckligt hög så att du kan bygga in dina förstärkare.

På rundstaven skruvar du fast en liten träplatta, ca 100 x 30 mm, som du gör fyra hål i, två i varje ända. I dom översta fäster du start- och slutändan av huvudlindningen på loopen. I dom understa fäster du induktansvarvet lite lätt innan du låter trådarna gå vidare till kondensatorn.

Sätter du ett rör inuti bottenplattan så kan du lätt rotera din loop. Tyvärr saknar denna loop möjligheten att lutas i sidled. Detta kan lösas genom gångjärn mellan bottenplattan och en annan platta under bottenplattan. sen behöver du bara en distansbit som du efter tester graderar in i grader. Men du har säkert en enklare (bättre) lösning.

Fördelen med den loop jag har beskrivit är att den innehåller minimalt med metall. Den vanligen förekommande ritningen på en loop består av fyra stycken triangelbitar i plast som du skruvar fast på de krysslagda listbitarna. Fördelen med denna loop är att den är lätt, men den är också ömtåligare.

Litteraturreferenser:

  • Baker Philip G: Aperiodic Loop Aerial /Wireless World Maj 1980
  • Barratt John:Automated Direction Finder/Wireless World Jan 1982
  • Lambert J A: A directional active loop receiving antenna system / Radio Society of GB journal ”Radio Communication” Nov 1982
  • Mayhew Dave: The Sooper Loop /Practical Wireless Jul 1986
  • Maynard G S: Q Multiplier and Spiral Loop Antenna /PW Mar 1981
  • Maynard G S: ”C” Wound Loop and Differential Current Amplifier /Medium Wave News Nov 1982
  • Maynard G S: The W-Q MW Loop /PW Nov 1985
  • Marris Richard: Long Wave Loop Antenna /Radio & Electronics World April 1986
  • Molloy Charles: MW/LW Loop Aerials /Practical Wireless Nov 1979
  • Sandys Eric: Loop Antenna Amplifier /Technical Topics, ”Radio Communication” Mars 1986
  • Sutcliffe H: Effective length of ferrite rod aerials/ Wireless World Dec 1978
  • Schemel R E: The Loop Aerial Revived / Wireless World Jul 1979
  • Whitt S: MW Loop Differential Ampl. /PW Feb 1983
  • Whitt S: MW Diferential Matching Amplifier for Loop Aerials /Medium Wave Circle Reprint No 10 Juni 1986
  • Whitt S: ”Modified Loop” Medium Wave DXing / Radio & Electronics World Jul 1986