Antenner


Kunskap om antenner är viktig för DX-aren, men det är också ett mycket omfattande tekniskt ämne. Här  nöjer vi oss med att ge de mest grundläggande råden. Den som vill veta ännu mer om radioantenner hänvisar vi därför till speciella antennhandböcker. För den som behärskar engelska är ARRL Antenna Handbook en guldgruva; den innehåller både antennteori och många praktiska tips och konstruktioner. På tyska finns Rothammels Antennen Buch som också kombinerar teori och praktik.

Fler artiklar och länkar till externa webbsidor med information om antenner hittar du längre ned på sidan.

Inbyggda antenner
För att ta emot stationer på mellan och långvåg kan radion ha en inbyggd så kallad ferritantenn. Den sortens antenn har en viss riktverkan, så du skall vrida på radion för att få bästa mottagning. De flesta bärbara radioapparater för kortvågsmottagning har teleskopantenn. Den är oftast fullt tillräcklig när du vill lyssna på de internationella radiostationerna.

L Antennen
Den första antennen som en DXare brukar sätta upp är en horisontell tråd med ena änden ansluten till radion. Sätts den upp utomhus ser den ut som ett upp och nedvänt L, därav namnet. Kan du sätta upp den utomhus, så gör det. Lämplig längd är 10 – 30 meter. Kan du inte sätta upp den utomhus, så får du pröva att göra det inomhus på något diskret sätt. Till exempel kan du sätta fast den utmed golvlisten, eller i taket eller varför inte lägga den under mattan? Du får acceptera att den inte kan bli så lång som utomhus. Använd vanlig plastisolerad kabel till antenntråd. Anslut antennen till antenningången på radion eller linda den ett par varv runt teleskopantennen på radion om den saknar särskild antenningång.

Andra antenner
Du kan också som antenn försöka använda föremål i rummet som är gjorda av metall: värmeelementet eller gardinstången är exempel på föremål som brukar gå bra att använda. Använd en så kallad krokodilklämma för att sätta fast antennledningen vid elementet eller gardinstången. Se till att färgen är bortskrapad där du sätter fast krokodilklämman, så att det blir god kontakt.
Det är bra att ha olika antenner att välja mellan. Vid olika tillfållen kommer skilda antenner att visa sig vara bäst. Utöver den horisontella L-antennen är det bra att ha en vertikal antenn som alternativ. Det kan
vara ett spröt av metall, inomhus eller utomhus, eller en tråd som du hänger ut genom fönstret och som får hänga ned utmed väggen.

Bättre antenner
Är du särskilt intresserad av speciella frekvenser eller speciella riktningar kan du skaffa dig bättre antenner än till exempel den universella L-antennen. Det förutsätter att du kan sätta upp sådana antenner utomhus.

Dipolantenn
Har du en speciell favoritstation inom Europa, och den sänder på en bestämd frekvens, kan du göra en dipolantenn. Den ser ut som ett stort T, där mittstapeln är nedledningen som är ansluten till radion, medan de båda liggande armarna är själva antennen.
Längden ska anpassas till det frekvensområde du vill lyssna på, och de båda armarna är vardera en kvarts våglängd långa. För att göra en dipolantenn behöver du två längder antenntråd. Dessa ska knytas ihop, med en isolator emellan. Sätt också en isolator i vardera änden. Isolatorn ska vara gjord av ett elektriskt isolerande material. Plast eller porslin brukar vara vanligast. Extra lång tråd ger fin riktverkan. Nedledningen ansluts till mitten på antennen. Nedledningen ska vara en koaxialkabel med 50-75 ohms impedans. Ena armen på antennen löds till nedledningens mittledare. Andra armen löds till den flätade skärmstrumpan, som omsluter mittledaren. Fuktisolera lödningarna med silikongummi och isoleringstejp. Låt kabeln gå i en slinga runt mittisolatorn, så att kabeln inte dras av. Vid radion ansluter du mittledaren till antenningången. Skärmstrumpan ska du ansluta till mottagarens chassi. Spänn upp antennen mellan ett par träd eller hus, och rikta bredsidan mot sändaren, eftersom antennen är känsligast för signaler i 90 graders vinkel. Du behöver inte ha en dipolantenn för varje frekvens, men däremot bör du ha en antenn för varje eterband som du lyssnar på. För 31-metersbandet (9500 kHz – 9900 kHz) görs antennen för 9700 kHz.

Longwire-antenn
Denna antenn är enklare att beskriva och konstruera, men tar mycket större plats. Den är en tråd från mottagaren riktad rakt mot den önskade sändarorten. Den ska vara minst tre våglängder lång, ju längre desto bättre. Den ska vara så rak som möjligt från radion till slutet på antennen. Longwire är en ypperlig riktantenn. Den är mest känslig för signaler i riktningar runt trådens längsriktningar, alltså både framåt och bakåt. Använd plastisolerad ledning även till denna antenn. Då kan du låta antennen vila i trädgrenar utefter sin längd.

Antennanpassare
En dipolantenn är avsedd för ett bestämt frekvensområde och har en bra elektrisk anpassning till radiomottagaren. Den går inte att göra mycket känsligare. De flesta andra antenner, som en L-antenn, är alltid mer eller mindre missanpassade. Det innebär att inte lika mycket signal når mottagaren, som när antennen är perfekt anpassad. En antennanpassare, som kopplas mellan antennens nedledning och mottagarens antenningång, kan göra att radion får bättre mottagning. I praktiken är det mest i jakten efter svaga signaler på mellanvåg och på de lägsta kortvågsfrekvenserna som man kan märka någon markant förbättring med en antennanpassare. Om du lyssnar på de starka sändarna på de internationella kortvågsbanden, märker du förmodligen ingen skillnad alls.

Aktiva antenner

Aktiva antenner är gjorda speciellt för att kunna användas där man inte har plats för stora utomhusantenner (till exempel en L-antenn). De aktiva antennerna används oftast av radiolyssnare som bor i städer. En aktiv antenn är oftast mellan 0,3 och 1,5 meter lång. Direkt kopplad till antennen finns en transistoriserad förstärkare, som förstärker radiosignalen – men tyvärr även alla störningar. Därför är en trådantenn utomhus fortfarande bättre (och mycket billigare) än en aktiv antenn. En fördel med en aktiv antenn är att den kan monteras ovanpå taket, där lokala störningar från bilar, lysrör, TV-apparater och annat är lägre. För att kunna konstruera dipol och longwireantenner, behöver du veta två saker om antennteori. Det är dels hur du räknar ut våglängden, dels hur du bestämmer riktningen till stationen.

Längden
När du vill räkna ut våglängden dividerar du ljushastigheten (300.000 km/sek) med frekvensen. Räkna så här:

300.000 (ljushastigheten) / frekvensen (i kHz) = våglängden

 Vad blir våglängden förBBC på 9410 kHz?
Jo: 300000 / 9410 = 31,88 meter. En vanlig dipol är en halv våglängd. Först delas hela våglängden med två (alltså 31,88 / 2 = 15,94); varje halva blir sedan 15,94 / 2 = 7,97 meter.

Riktningen till sändaren
För att fungera bäst ska antennen riktas med bredsidan mot sändaren. Men du kan inte använda en vanlig karta för att bestämma riktningen till en radiosändare. Radiosignalen rör sig kortaste vägen runt jordklotet och för att se den enklast ska du titta på en jordglob, eller använda en speciell storcirkelkarta, med Sverige i mitten.