Asien är en stor kontinent bestående av flera regioner med vitt skilda språk och kulturer. Ändå brukar man i DX-sammanhang enbart tala om Asien-DX utan att göra någon närmare precisering. Å andra sidan brukar Rysslands asiatiska delar inte räknas riktigt till Asien, åtminstone inte bland svenska DX-are.

De många och främmande språken och kulturerna i Asien avhåller ofta DX-arna från att gå djupare in på Asien-DX-ing. De flesta nöjer sig med att fånga stationer med internationella sändningar, så att de kan notera länderna som hörda eller verifierade. För den som är beredd att ta sig över den första tröskeln finns det dock mycket att hämta i stations- och QSL-väg även i Asien. De inbitna Asien-DX-arna har under årens lopp samlat ihop flera hundra stationer i sina QSL-pärmar.

Till svårigheterna hör att den större delen av stationerna i Asien bara finns på mellanvåg. Där innebär störningarna från europeiska stationer på samma frekvenser att det krävs långa antenner och ett gynnsamt läge för att mer än någon enstaka station med superstark sändare ska kunna fångas.

Asiatiska QSL har ofta en exotisk prägel över sig. Brev eller kort från Kina med tryck eller text helt eller delvis på kinesiska har en helt annan lyster än ett standard-QSL från någon väststation. Indiska QSL kännetecknas ofta av en kombination av byråkrati och slarvighet som ger dem en speciell prägel. Svar från Japan brukar vara desto prydligare med artistiska QSL-kort och vänliga brev på den karaktäristiska japanska engelskan.

Även om man i första hand bara brukar tala om Asien-DX görs det i praktiken en viss uppdelning i flera områden med olika karaktär:

• Mellanöstern, omfattande de asiatiska arabländerna samt Israel, Turkiet och Iran,
• Sydasien, som består av Afghanistan, Bangladesh, Bhutan, Indien, Nepal, Pakistan, Sri Lanka,
• Sydostasien med sådana länder som Indonesien och Thailand,
• Ostasien, ofta benämnt Fjärran Östern, som omfattar Filippinerna, Japan, Kina, Korea, Taiwan,
• Centralasien, med de idag självständiga länderna Kazakstan, Uzbekistan, m.fl.

 

Mellanöstern har aldrig varit något framstående DX-område på grund av att länderna i regel bara har statliga monopolradiostationer. Turkiet och Iran har en del regionala stationer, men dessa är otacksamma att jaga på grund av svårigheten att få vettiga QSL. Däremot är huvudstationerna lätta att höra, även på mellanvåg, tack vare starka sändare.

Sydasien är ett populärare område. Både Indien och Pakistan har ett antal regionala stationer på kortvåg. De indiska stationerna har de senaste åren utrustats med nya, starka sändare, och kan därför höras relativt enkelt. Däremot har det med tiden blivit allt svårare att få svar från dessa stationer. Går man till mellanvåg finns det ett stort antal stationer i Indien och färre men relativt starka stationer i Pakistan.

Sydostasien har också en del regionala stationer på kortvåg. Framför allt gäller detta Indonesien, som alltid varit ett populärt land bland DX-arna på grund av trevlig musik och en exotiska framtoning. Även här har dock svarsviljan med tiden sjunkit betänkligt. Detta i kombination med att antalet stationer har minskat har också lett till ett svalnande intresse från DX-arnas sida.

Ostasien står för det stora antalet stationer, men endast få av dessa finns på kortvåg. Japan, Filippinerna och Taiwan har mängder av kommersiella mellanvågsstationer, som det är mycket fascinerande att lyssna på, om man får tillfälle. Kina har ett mycket stort antal lokala och regionala stationer, men bara ett fåtal av dessa är för närvarande aktiva på kortvåg. Japanska stationer brukar svara bra och trevligt, medan det kan vara knivigt att få svar från övriga länder.

Centralasien är mest en fråga om landjakt. Det som främst hörs är de statliga centralprogrammen, medan de regionala sändningarna i huvudsak bara finns på FM. Det är ofta svårt att få QSL från de centralasiatiska länderna, och därför kan DX-aren hålla sig sysselsatt i flera år bara med att verifiera samtliga de ingående länderna. I den asiatiska delen av Ryssland finns flera regionala kortvågsstationer, några lätta, andra svåra att höra. När det gäller Ryssland har man även långvågen att jaga på.

Om man vill satsa på Asien-DX är det bästa sättet att komma igång att lyssna tillsammans med någon erfaren DX-are, till exempel under en lyssnarnatt. Om man har lite öra för språk och musikstilar kan man snart lära sig att känna igen språk eller språkgrupper och musikkulturer med en kunnig handledares hjälp. Svårigheten är att så få DX-are har tillräckligt djupa kunskaper om Asien-DX för att kunna hjälp andra.

Språkidentifieringen kan man också träna genom att lyssna på sändningar på kända språk från internationella stationer.